På morgonen

Dagens bästa
stund
är helt klart
den på
morgonen
när man hör
Algot
rabbla
eller rappa
kanske? från
sängen
han tror han
pratar
men det är
en annan sak
jag brukar
få Anton
till att hämta honom
på andra
sidan rummet
Anton får sin
kram
medan jag gör
plats
rättar till täcket
puffar upp
kudden
väntar förväntat
så fort
de når sängen
kryper han
fram till
mig
snabbt som attan
jag lyfter på
täcket
han vänder sig
om och
backar in
så ligger vi där
en stor sked,
och en liten
medan han
kör bilen fram
och tillbaka
på min
arm

det är aldrig
mer än några
minuter
innan han börjar
vända och
vrida på sig
men det känns
som hela
världen
han
lägger sin kind
mot min
mun
alltid, tusen
pussar vill han
ha innan
hungern slår
till
tydligt, att han
är vårt barn
snabbt går det
vill ha, ska ha
slås när han
vill ha
välling och vi
inte förstår
man han tycker
ju säkert
att
vi inte lyssnar
kommunikation,
vilken
frustrerande komplex
grej

till sist

frukosten står
framme, utspilld
mjölk och halvfulla
kaffekoppar
en i hallen, sista
slurken på väg
ut
nu skall dagen
strax börja
alla svettas i
stora jackor och
tjocka overaller
hejdå Algot,
vi ses
sen
han guppar fram
till mig, skorna
dom är så
klumpiga
han putar med
munnen
våra läppar
möts
moooohaaaa
säger han
för att förtydliga
liksom
och går mot
dörren
vänder sig om
i dörröppningen

vinkar
och säger

hej då
mama 

Upp och ner, Trump, prickigt och randigt

Algot sprang
själv
till sin säng
idag
hopa hopa
sa han
när han ville
gå och
lägga sig
en hel timme
tidigare än
normalt
tror att
februari tränger
in även
i honom
gråheten, som
om det
försöker slå
någon slags
rekord
precis som
Trump försöker
vinna grenen
i idioti
hela världen
är upp ner
och
jag har
prickigt och
randigt
vart är vi
egentligen
påväg?
det frågar jag
mig varje
fredag
när vi sitter
och kolla på
På Spåret
vardagslivet
så väldigt
bittersweet

helt ärligt
försöker jag bara
ta mig igenom
den här
veckan
sen är det
Mars
vårens första
månad
även om det
också blivit
tokigt
idag sprang
jag
tre kilometer
bara
men i
ösregn
och det är väl
något
hade så sjukt
ont i huvudet
och februari
kändes
som en
tvångsjacka
frihetsberövande
lever i någon
slags vakuum
där jag ser
mig själv med vita
sneakers
en t-shirt
kjol
välklippt hår
sen
där borta
någonstans lever
man

vilket provocerade
mig
jag gör vad
fan jag
vill
som ett trotsigt
barn
men jag kände
det så
klart

jag har inte
tid
att vänta

på att februari
skall ta
slut

jag vill börja
nu

En fint, på gränsen och en ny tröja

på gränsen

Vår helg började redan i fredags för då var hela familjen hemma. Algot hade lite feber och sov dåligt natten till fredag men vaknade glad som en speleman. Snygg fint får man ändå säga.

på gränsen

Vi hängde i soffan i en stor hög fram till lunch då Algot somnade och jag och Anton åt lunch framför varsin dator. Jag kollade på senaste avsnittet av GIRLS och Anton YouTubade fotboll eller något. Tyckte för övrigt det var ett skitfint avsnitt av GIRLS som annars varit lite upp och ner för mig genom åren. Det här avsnittet fick mig att vilja räcka fingret åt vuxenlivet och sitta på en strand i New York, plus att Hanna var mer roligt än störig.

på gränsen

När Algot vaknat cyklade vi till Hylliebadet. Jag höll nästan på att börja gråta för jag var så trött och min cykel så sjukt tung men det var helt klart värt det när vi väl kom fram. Badhus är verkligen mitt bästa nöje med kids.

på gränsen på gränsen

På lördagen kom min mamma för hon skulle passa Algot medan vi gick på teater i Helsingborg. Vi hade fått biljetter av Antons föräldrar till På Gränsen – en teaterföreställning som tog temperaturen på samtiden med humor och väldigt mycket… trams. Sådär om man skall vara ärlig men föreställningen hade ändå definitivt ett par guldögonblick. Hur som helst hade jag på mig enhörningar och drack jag tre glas vin och det var ju kul.

på gränsen

Idag vaknade Algot halv åtta (efter tolv timmar sömn!) och jag hörde av mig till en kompis och frågade om de ville ses. Jag vägrade sitta hemma i lägenheten och låta februari gå mig på nerverna. Plus att det är ett skitbra trick när ens unge tröttnat på sina leksaker – gå hem till någon annans. Funkar varje gång och vi föräldrar kan dricka en kopp kaffe ifred.

på gränsen

Vi åt lunch och sen diskuterade vi hus, barn nr 2, renoveringar och livets krångligheter fram tills kidsen vaknade. Skönt att ha vänner i samma situation som en själv för då märker man att man är inte ensam i allt det här. Fint när man delar med sig, tycker jag. På vägen hem hämtade jag ut min nya tröja från Ganni – eftersom min favorit blivit förstörd i tvätten.

Och sen var det nästan måndag igen.
Vad har ni gjort?