Jag är bara en vanlig tjej som försöker reda ut vad det är hon håller på med

Denna vecka har verkligen krypt fram i snigelfart. Så det är med en uns lättnad att det är fredag och få börja dagen med lite flärd. Eller bara nya fladdriga byxor. Från Marimekko som verkligen steppade up their game på modekartan. Med nya skor från HM så blev denna fredag verkligen något extra. Kvalitén må vara som den är men tycker ändå HM kan ha ett relativt roligt utbud av skor.

Supersköna och roliga i alla fall. Någonstans borde väl inlägget sluta där tillsammans med bilderna. Men det slutar ju aldrig bara där. Det pågår ett helt liv bakom varje bild. Vissa saker är svårare att skriva och porträttera än andra. Men allt har sin tid. Jag gräver ofta där jag står när det kommer till mitt skrivande, men den metoden kräver också lite tid, distans och reflektion innan det blir något vettigt och fint av det. Att skriva i affekt är sällan en bra idé. Men vad jag vet är att jag är mitt i en tid då jag ofta kliar mig frågade i huvudet. Betraktar och pillar i naveln och försöker komma fram till något smart. Jag läser diverse bullet points med tips hit och dit. Slår ofta uppgivet ihop dator och undrar i mitt stilla sinne när jag ska komma till en punkt då jag känner mig bekväm med att dela ut råd till höger och vänster. Det dummaste jag läst var en gång att man skulle dricka ett glas vatten när man mår dåligt. Känns långt ifrån min sanning när jag låg i soffan igår och kollade på Oprahs självhjälps filmer på YouTube samtidigt som jag drack ett glas vin och åt ost. Jag bröt ihop i ett tappskratt åt mig själv när Anton oroligt kollade på mig och sa ”har du verkligen legat och kollat på Oprah samtidigt som du dricker vin!?”.

För jag går ofta runt med känslan att jag vill att livet ska vara mer än vatten. Att det ska vara fint och gött och roligt. Men det är ju alltid jobbigt också. Jag vet det. Jag har levt det. Lever det. Fint, gött, jobbigt, roligt. Vanligt och extraordinärt på en och samma gång. Det hade kanske varit smartare att dricka vatten. Antagligen. Men någonstans vill jag så gärna fortsätta tro att livet finns i vin på torsdagar, efterrätt och gapskratt i färgglada skor när vi snubblar som gamla gubbar, vilse ute i skogen.

Några snabba och bra mat-tips i Köpenhamn

 

mat-tips i Köpenhamn mat-tips i Köpenhamn mat-tips i Köpenhamn

Det verkar som alla drömmer om Köpenhamn denna vår. Jag fattar verkligen varför. Älskar älskar älskar Köpenhamn. Så när Anna – María frågade mig om jag hade några bra mat-tips i Köpenhamn, så tänkte jag why not dela med mig av dom här också. Hur som. Jag som är så sjukt dålig på att komma ihåg namn osv vände mig till bästa Köpenhamns-källa som  svarade såhär:

Om man går av på Hovedbanegården och går (5 min) så finns:

Spagetteria på Vester Farimagsgade 2. Dom har en fast meny med många små italienska smårätter. ”Totalt hipsterställe” och borde fungera bra om man säger till att man är vegetarian.

Om dom inte har plats går man mot:

Mangia på Bagerstræde 9. Har finns tydligen världens bästa tortelli med Ricotta. Man kan också gå vidare mot Vesterbrogade och stanna vid:

Westmarket. En relativt ny food court där det finns många olika alternativ. Många ställen med god mat men inte det mysigaste ”hyggeligeste” ställe i världen.

Madklubben Vesterbro. Där borde det vara plats dom flesta dagar.

Spuntino. Italienskt!

FAMO. Ett hippt litet ställe som ligger på hörnet vid Saxogade/Vesterbrogade.

Om det är fullt där också kan man gå till Værnedamsvej och prova:

Falernum. Som är mega mysigt ”hyggeligt” och har gott vin.

Hanzo. Asiatiskt!

Tack världens bästa Helle!!

Fler Köpenhamnstips hittar ni här!

Ett statement, motvind och en gubbe på väggen

-Det här inlägget innehåller gåvor-

lite-statement-och-vinyl-guy

Medan jag var inlåst i lägenheten förra helgen och början av veckan så hade jag mycket tid på att fundera på vad jag skulle ha på mig när livet börjar igen. Vilket är till helgen typ, när jag ska ut med en när och kär vän. Ser så mycket framemot det!  Vännen alltså. Men sen är det ju kul att planera också. Och det är något ruggigt behagligt över det banala i att stå och testa kläder. Känner mig som jag är 17 igen och väntar hela dagen på att få gå ut med mina vänner. Älskar den känslan. Primitiv, okomplicerad och bara kul liksom. Och även om jag inte är den stora smyckes-personen så saknade jag något på handleden. Något rejält, kul och (färg)starkt. Lite Kalabalik låg ju minst sagt top of mind. Så frågade Lina om jag kunde ta en dagens outfit över en lunch istället för betala för frakten. Det gick bra och hem kom jag med Lite Statement armband. Älskar färgen!

lite-statement-och-vinyl-guy

Passade på att köpa med mig lite blommor hem. Medan januari var full fart framåt, så har februari varit en aning segare. Tappade lite jävla anammar på vägen. Det är ju iof okej, jag är inte den enda som drabbas av februari-blues, men det är ju en ganska oskön känsla. Den när man bara går runt och väntar på att livet ska börja. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Vänta ut den eller ta kol på den? Men sen kan man ju bli rejält motarbetad. Försökte mig på en mysig eftermiddag. Jag hämtade Algot med hans springcykel under armen och idéen att vi skulle gå och fika. Istället fick jag d-r-a hem en unge som arg-grät hela vägen hem. Fattade inte riktigt hur jag gick från att vara en mamma som bjöd sin unge på kanelbulle en mysig eftermiddag till hon som inte vågade möta någons blick för att Algot grät som om hon vore hell on earth. Jag blir så himla frustrerad när det (han) blir så och jag inte fattar hur jag ska lösa det. Det hände inte ens när han var bebis. Jag har alltid kunnat trösta Algot, så detta är extremt utmanande och skitjobbigt om man nu ska vara ärlig. Vilket man ska. Tror varje föräldraskap behöver det.

lite-statement-och-vinyl-guy

Hängde i alla fall upp den här gubben idag som jag fått av Jenny (som också ska fota vår lägenhet om några veckor). Så kul – älskar verkligen hennes förhållningssätt till inredning. Opretentiöst, coolt och kul. Precis så som jag vill att hela livet ska va.