Jag idag, målbild och olika slags gråt

jaglordag-1-av-3 jaglordag-2-av-3

hej
idag är det min
måldag
dagen jag såg
framför mig
när jag grätskrek
åt Algot
i veckan

vaknade kl nio
efter att till
sist somnat
klockan fem
japp, såklart får man
en sån
natt igen
där huvudet
springer maraton
jag har upptäckt
ett mönster
dom där nätterna
kommer alltid
alltid
när jag inte varvat
ner
hur man nu gör 
det
men när jag till
och med stressar
i säng
för att hinna sova
så mycket som
möjligt
till och med
sömnen
blir ett stressmoment
något som skall
hinnas med
men jag panikgrät
i alla fall inte
ja, det gäller att
ha
många olika slags
gråt
så man vet vad
som är vad
jag höll huvudet
kallt
fast jag kände hur
hjärtat började
rusa
såg målbilden
lördag
Anton, jag och
Algot
scones och
lunch på stan
inte vara helt
själv
dela ansvaret
kunna svänga med
armarna

ikväll skall jag
på bio med en kompis
jag skiter egentligen
i
vad vi ser
bara jag slipper
nattningen
bryta en slentrian
långsam vecka
men något
ovanligt

exotiskt

som
ett par timmar
ifred

vad skall ni
göra?

Fredagsbukett, att låta saker va och lite hederligt ljug

Fredagsbukett Fredagsbukett Fredagsbukett Fredagsbukett Fredagsbukett
Fredagsbukett

Önskar att jag hade
något vettigt
att skriva idag
men det är min sista
dag nästan
helt själv
med Algot
vettet flög ut
ur fönstret den
här veckan
på återseende!

så jag skall
hålla det kort
ville mest visa
helgblommorna jag
köpte
min fredagsbukett
blev
en rosa bomb
pekade på allt
jag tyckte var
fint
i vanlig tur och
ordning

behöver inte vara
svårare än så
ibland är det skönt
att låta saker
va
låta sig prata
om vädret
oja över blåsten
att det är
för varmt eller
kallt
vilken blomma man
gillar bäst
eller sämst
vad man skall
göra i helgen
säga att det är bra
sticka huvudet i
sanden
fast man kanske
helst vill
sjunka genom
jorden
ibland behöver man
lite ljug
för att klara
dagen

och tro att
en fredagsbukett
kan rädda
världen

Huvudet ovanför vattenytan, att känna sig otillräcklig och prioriteringar

29308755174_a15064d23b_o 29308754334_13ff5a17b3_o

Vissa veckor
alltså
handlar mest
om att hålla
huvudet
ovanför vattenytan
allt går som
på löpande band
inte för att man
vill
utan för att man
måste

Anton har mycket
på schemat denna
och förra (för den delen)
veckan
vilket gör att jag
får ta det
13,5 kg tunga
lasset
här hemma
så är det ibland
jag är tacksam
över
att vi ändå är
två

fast med det sagt
så är det
inte alltid en
picknick
att springa genom
dagen
med en 1,5 åring
han käkar
tid till middag
det här är
inget för småbarn
tro mig

det är frustrerande
för att det går
inte
att tänka på
annat
man försöker, idéerna
pickar på en
dyker upp som gubben
i lådan
men
man trycker in dom
i garderoben
har inte tid med
er just nu
snälla, kan ni vänta
till nästa
vecka?
men den vill ut
inspirationen
den gör som
den vill
inte alls olikt
en 1,5 åring
faktiskt

vilket gör att man
känner sig väldigt
..otillräcklig
distraherad när
jag är med Algot
frustrerad när
jag inte kan
utföra idéerna
stressen att inte
hinna med

det är en av de största
skillnaderna
sen vi fick barn
det är alltid
någonstans
 man
inte är 

är jag hemma, är
jag inte på
jobbet
är jag på jobbet,
är jag inte med
honom
egentid eller
tid med familjen
vännerna
eller Anton

har hört folk
tjata om vikten av
att prioritera
hur länge som helst
men har alltid
ryckt på axlarna
tänk, äh
varför det

men inser nu
att det
är
för jag har
aldrig
behövt välja

 
förrän nu